Så kan Brista i värdighet användas i en mening
- sade med stilla värdighet och förtröstan professor L.
- Varpå följde en bugning för unge herr de Lorche, som besvarade den med värdighet och allvar.
- Därmed tycks en förutsättning för att övervakningen skall få vara förenad med inspelningsrätt brista.
- Den stackars doktorn gick åter med samma stela värdighet bort till länstolen och sjönk ner där än en gång.
- Detta sades vänligt, men med stor värdighet.
- Jag vet det, men ändå : jag vill hvarken lefva eller dö, jag har lidit allt och mitt hjerta vill icke brista.
- Då låg den lilla med huvudet i sin farmors knä och snyftade, så att hjärtat ville brista.
- De tycker, att det är under kvinnans värdighet att inte ha ett eget rum.
- Ett litet och närmast obetydligt magsår, men där en artär i botten av såret kan brista med en massiv blödning som följd.
- Han lutade pannan mot dörrposten, sträckte armarna över huvudet och grät, så att hjärtat kunde brista.
- Fröken Berg var ändå en fin dam, och morfar skulle hålla på sin värdighet.
- Sådant låg ej för mor Ola Börjes, men de hade förstått varandra, och här fanns det band, som icke skulle brista.
- De vet att det håller ofta och att det borde vara oslitligt, men nog också kan brista.
- Ibland hade det fått henne att brista i skratt, hon som alltid hade så nära till skrattet.
- ( med värdighet, tagande af sig hatten ).
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
