Så kan Brista i värdighet användas i en mening
- Händerna hade hon slagit om huvudet, och hon vaggade av och an i tröstlös förtvivlan, som om hennes hjärta vore nära att brista.
- Å ena sidan ville jag tala om kvinnans värdighet och själfständighet i äktenskapet.
- Den upphöjdes till rang och värdighet av gissel, ett otäckt, ett smutsigt gissel men vilande i en Mäktigs hand.
- Och slutligen förklarade hon, att hon ansåg under sig värdighet att byta ord med en sådan man som jag !
- Hon tyckte, att del : ville brista av sorg.
- Då låg den lilla med huvudet i sin farmors knä och snyftade, så att hjärtat ville brista.
- Stackars Anders, det var hans första, svåra, bittra sorg, och det kändes som om hans hjärta ville brista !
- Var Herr Markurell icke vidare rädd om sin egen värdighet, så var han ännu mindre rädd om andras.
- Sally ger Lolo dricka, hon tömmer ifrigt hela spilkummen, blir lugnare och säger med värdighet : )
- Åter genomlever jag den förfärliga stund, då jag såg min mors ögon brista.
- Nu tänkte du inte på, att det var under kvinnans värdighet —
- Hon sade detta med en sådan värdighet, att pojken blev riktigt blyg.
- Är det för ett lumpet dryckeshorns skull, för en örtugs värde, som osämjan skall brista lös över vår faders lik ?
- Man kunde bara frukta, att den vackra speglingen helt plötsligt skulle brista sönder.
- Sedan breder den ut sig för tredje gången, men inte mer med samma skönhet och värdighet.
- Tyvärr kan det ofta brista i båda dessa avseenden.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
